Ny-bloggad, nybloggare eller vad säger man????
Jaha nu är man som alla andra och har börjat blogga.
Ytterligare en tråkig skildring om ytterligare en trött tvåbarnsmammas vardag.........
Hmmm..........................vet inte om jag skulle läsa min egen blogg efter detta intro.
Annars så har jag ett rätt så normalt liv med sambo, ungar, hus och dyligt men drömmer ibland om annat i livet.
Var det så här man föreställde sig att livet skulle se ut när man pratade i tjejgänget på högstadiet. Då tyckte man att 30+ var otroligt långt borta. Man var i princip redo för pension och var säkerligen gift med alla tillbehör villa, volvo, hund och ungar......och här sitter man nu 30+. Himla tur att man är pälsdjursallergiker och sambo så man inte uppfyller alla kriterier, hahahaha.
Idag går min tjänstledighet ut så nu är man helt fri från landstinget och är helt i statens händer. Har ju haft en livlina under 6 månader utifall mitt nya jobb inte skulle falla mig i smaken men nu är den borta. Känner lite förlust eftersom det varit en stor del av ens liv de senaste 9 1/2 året. Saknar en del jobbarkompisar medans andra saknar man inte alls, men det är väl så det är.
Ja vi får väl se hur denna blogg artar sig...................
Njut av hösten, det gör jag och så skriver jag nå´t snart igen.
Ytterligare en tråkig skildring om ytterligare en trött tvåbarnsmammas vardag.........
Hmmm..........................vet inte om jag skulle läsa min egen blogg efter detta intro.
Annars så har jag ett rätt så normalt liv med sambo, ungar, hus och dyligt men drömmer ibland om annat i livet.
Var det så här man föreställde sig att livet skulle se ut när man pratade i tjejgänget på högstadiet. Då tyckte man att 30+ var otroligt långt borta. Man var i princip redo för pension och var säkerligen gift med alla tillbehör villa, volvo, hund och ungar......och här sitter man nu 30+. Himla tur att man är pälsdjursallergiker och sambo så man inte uppfyller alla kriterier, hahahaha.
Idag går min tjänstledighet ut så nu är man helt fri från landstinget och är helt i statens händer. Har ju haft en livlina under 6 månader utifall mitt nya jobb inte skulle falla mig i smaken men nu är den borta. Känner lite förlust eftersom det varit en stor del av ens liv de senaste 9 1/2 året. Saknar en del jobbarkompisar medans andra saknar man inte alls, men det är väl så det är.
Ja vi får väl se hur denna blogg artar sig...................
Njut av hösten, det gör jag och så skriver jag nå´t snart igen.
Kommentarer
Trackback
