Back from el stockholmo
Ja det var en bra helg i Stockholm.
Ungarna lämnades hos mormor och morfar (tillsammans med två presenter till två kalas) och tåget gick vid två. Efter en promenad på cirka 20 minuter var vi framme vid hotellet och trots att det var kallt och blåste kändes det skönt att vara framme. Sambon och jag tog det lugnt på hotellet, drack bubbeldricka och slappade i sängen. Sen dusch, tillpiffning och ytterligare en promenad på cirka 15 minuter till Wallmans. Där fick vi fördrink, visades till våra platser på balkongen och därefter tog det fart. Det var sång, dans, musik blandat med mat och dryck. showen i sig var ok men inte mer än så och maten detsamma men det var så skönt att komma hemifrån och inte behöva bry sig om mat, ungar och andra måsten som man har.
På vägen tillbaka till hotellet föll det snö och hela staden blev som inlindad i bomull och det var hur mysigt som helst att gå tillbaka i snön som föll. Allt blir så mycket tystare och det kändes som att det gick mycket saktare också.
På söndagen intogs det frukost under lång tid på hotellet efter en välbehövlig sovmorgon. Huvudet var lite tungt med tanke på vinet som intogs dagen innan. Och är det inte så att hotellfrukosten är pricken över i:et när man inte är hemma. Att få sitta i lugn och ro utan att bli störd och att få äta gott utan att bry sig om disk och annat.
Sambon och jag var hemma vid 12 och då var det full fart med ungar som var ute i snöyran och byggde snögubbar och lyktor så det stod härliga till. Sedan var det simskola för bägge ungarna för att sedan droppa av M hos farmor där hon ska sova för att sedan imorgon åka till Stockholm och gå på museum.
Själv ser jag fram emot torsdag och fredag då jag har semester. Ska bli skönt att hitta på något med ungarna dessa dagar då även sambon ska vara ledig.
Jorå jag och min nya vän crosstrainern är fortfarande på bekanskapsbasis men jag tror att det kommer att arta sig.
Dag ett var inte så kul när man insåg att konditionen är som hos en 95-åring med KOL och astma och att det som ser så lätt ut på teve inte är så lätt i verkligheten. Dag två och tre innebar träningsvärk så jag inte kunde (hade lust) att träna men nu har jag kört ett pass. Man blir inte så svettig än men det kommer nog när man orkar längre. Bryter nu mest för att hjärtat bultar som bara den och jag knappt kan andas men jag tror även att detta kommer att stabilisera sig så småningom. Konditionen ska ju som bekant gå att träna upp så denna vecka blir det till att ställa äggklockan några minuter mer varje dag för att orka lite till varje dag.
I think think this is the beginnig of a beutiful friendship............
Ungarna lämnades hos mormor och morfar (tillsammans med två presenter till två kalas) och tåget gick vid två. Efter en promenad på cirka 20 minuter var vi framme vid hotellet och trots att det var kallt och blåste kändes det skönt att vara framme. Sambon och jag tog det lugnt på hotellet, drack bubbeldricka och slappade i sängen. Sen dusch, tillpiffning och ytterligare en promenad på cirka 15 minuter till Wallmans. Där fick vi fördrink, visades till våra platser på balkongen och därefter tog det fart. Det var sång, dans, musik blandat med mat och dryck. showen i sig var ok men inte mer än så och maten detsamma men det var så skönt att komma hemifrån och inte behöva bry sig om mat, ungar och andra måsten som man har.
På vägen tillbaka till hotellet föll det snö och hela staden blev som inlindad i bomull och det var hur mysigt som helst att gå tillbaka i snön som föll. Allt blir så mycket tystare och det kändes som att det gick mycket saktare också.
På söndagen intogs det frukost under lång tid på hotellet efter en välbehövlig sovmorgon. Huvudet var lite tungt med tanke på vinet som intogs dagen innan. Och är det inte så att hotellfrukosten är pricken över i:et när man inte är hemma. Att få sitta i lugn och ro utan att bli störd och att få äta gott utan att bry sig om disk och annat.
Sambon och jag var hemma vid 12 och då var det full fart med ungar som var ute i snöyran och byggde snögubbar och lyktor så det stod härliga till. Sedan var det simskola för bägge ungarna för att sedan droppa av M hos farmor där hon ska sova för att sedan imorgon åka till Stockholm och gå på museum.
Själv ser jag fram emot torsdag och fredag då jag har semester. Ska bli skönt att hitta på något med ungarna dessa dagar då även sambon ska vara ledig.
Jorå jag och min nya vän crosstrainern är fortfarande på bekanskapsbasis men jag tror att det kommer att arta sig.
Dag ett var inte så kul när man insåg att konditionen är som hos en 95-åring med KOL och astma och att det som ser så lätt ut på teve inte är så lätt i verkligheten. Dag två och tre innebar träningsvärk så jag inte kunde (hade lust) att träna men nu har jag kört ett pass. Man blir inte så svettig än men det kommer nog när man orkar längre. Bryter nu mest för att hjärtat bultar som bara den och jag knappt kan andas men jag tror även att detta kommer att stabilisera sig så småningom. Konditionen ska ju som bekant gå att träna upp så denna vecka blir det till att ställa äggklockan några minuter mer varje dag för att orka lite till varje dag.
I think think this is the beginnig of a beutiful friendship............
Kommentarer
Trackback
