Jag blir så less........
Idag var det drop in-fika på E dagis och det var hur mysigt som helst, hade möjlighet att flexa och gå lite tidigare och vad händer......Jo när det är dags att gå hem finns inte E skor (dyra.....och rejäla) och tydligen så har en annan pojke likadana och hans pappa har tagit första bästa skor. Så va f-n ska det va så svårt......
De har inte platserna brevid varann så det kan inte ha varit därför och dessutom så är E skor märkta med hans namn. Så det blev till att ta hem en hysterisk E i gummistövlar på den här isen (inge kul) och det som började så bra. Man kan ju ta att han blir hysterisk om man gjort nå´t men nu var det ju inget man kunde påverka och då känns det så värde.
Så imorgon hoppas jag för den andra killens pappas skull att han har på sig E skor när han kommer för annars kommer jag att åka dit och hämta hem skorna samt ta ett snack med honom om att man kanske ska ha lite koll speciellt om man inte har märkt sina egna grejer och tar andras. Va fan det står ju E i dem ju.......
Man blir ju så less.......
Helg igen............
Den här helgen ska vi börja renovera tvättstugan och det är en hel del som ska införskaffas och en hel del som ska göras men det måste eftersom tvättstugan är gammal och vi ska hämta vår nya tvättmaskin och tumlare i helgen????? Om allt går som det ska. Det ska rivas tapet, spacklas, upp med väv och måla tak och väggar......detta är förhoppningsvis klart i helgen =), tror jag ja men jag är ju obotlig optimist hahahaha. Är helt säker på att det inte blir klart i helgen så man får väl boka tvättstugan på Viksäng eller Skälby för att tvätta lite innan det blir klart.
Undrar om man kan lämna in tvätten och hämta den när den är klart ihopvikt och klar????? Värt att kolla upp.
Samtidigt som vi renoverar ska vi också fira sambons mamma som fyller och gå på restaurang vilket kan vara värt eftersom man kanske inte orkar laga mat efter allt slit.
Hade även en intension att vi skulle hinna träffa lite vänner men det är bara att lägga ner eftersom de också måste renovera så nu kan vi kanske ses första advent....................2009 eller nå´t.
Bara att hålla tummarna att vi kan komma en lite bit på väg i renoveringen så att det blir klart nå´n gång, helst före jul........
Förkylningstider och trots.....eller jag blir galen
Har inte tid att vara hemma från jobbet och med tanke på att det är full rulle här hemma så blir det dagis imorgon iallafall.
Finns det nån som har ett bra recept mot trotsiga barn??????
Tycker att man gör som det rekommenderas vad det gäller trots.......men ändå så är E just otroligt billig just nu så E-bayannonsen gäller. Fattar inte vad det handlar om...kan va helt underbar ena sekunden för att svänga om och bli helt rabiat för en skitsak. Hoppas att detta bara är en fas och att det kommer att gå över snart (innan jag blir galen).
Denna vecka har gått till historien av djävelskap. Sambon har jobbat kväll så jag har hämtat vid 17.30 och det har varit skrik, gråt och tandagnisslan från det att jag uppenbarar mig på dagis tills det är dags att sova. Efter 3 dagar av detta och kulmen när E vägrade ha ytterkläder från dagis och skriker, slänger sig och slåss så önskar jag att denna fas går över väldigt fort för om detta fortsätter kommer jag att bli galen eller göra något (typ rymma hemifrån).
Annars så har helgen varit bra. Har shoppat nya möbler till vardagsrummet samt ny tvättmaskin och tumlare.
Jag har även blivit faster för andra gången till en liten tjej.
Och imorgon har jag varit rökfri i 6 veckor............
Har tom blivit så att jag ibland glömmer att ta min slutaröka-medicin och det ser jag som ett gott tecken.....
Succé
Idag var det dags för Astrid Lindgren-tema så efter att ha slitit som ett djur för att få M dress klar så kan man inte säga annat än:
- det var ingen annan Lilla Gubben där
- den gjorde succé eftersom ingen hade tänkt på att klä ut sig till Lilla Gubben
- M var otroligt nöjd över sin dräkt
- mamman=jag fick känna sig som en bra mamma idag................(händer inte så ofta), fick beröm för kreativitet och att den var hemgjord.
Så på det stora hela var det bara trevligt att få lyssna på sexåringar som sjöng olika sånger ur Astrid Lindgrens böcker och hade teater.
Fick bara inte tillfälle att spana in E´s alster på dagis då min sambo-stand in (syrran) kom fram tidigare än mig till dagis och när hon och kusinen kollat in hans alster tyckte han att de skulle gå hem. Så jag mötte dem på väg till parkeringen, men man får väl kolla in hans saker en annan dag. Han var iallafall jättenöjd över att kusinen och moster hämtade honom först och inte syrran och att han fick följa med dem.
Bara att inse att man är nummer två ibland men när vi pratade om extramammor idag så sa han bestämt att han bara har en mamma.
Idag har jag iallafall varit rökfri i fem veckor= 35 dagar.
Tror att det börjar finnas en ljusning bortom horisonten och vi som har fixat det så här långt i gruppen.....Vi gör ett kanonjobb. Har ju lyckat pricka in stress, olyckor, festande och allmänt dåligt mående så återfallsrisken kan ju bara fortsätta att minska kan man tycka men det är ju ingen garanti. Har börjat förlika mig med tanken på att jag har slutat röka och märker att jag faktiskt saknar det mindre och mindre men sorgen finns fortfarande där till och från som en liten svart tagg......men den ska väl också försvinna så småningom. Tänker också mindre på att röka och det kan faktiskt gå nästan en hel dag utan att jag tänker på det. Otroligt.....................
Nu kan det ju bara fortsätta framåt.
Nä här ska sovas så man orkar jobba imorrn. God natt...................................
Stockholm och maskeradkostym
Då var man hemma igen efter en helg i Stockholm med shopping, god mat, krogshow och trevligt umgänge.
Åkte på lördagen ganska tidigt och var framme vid lunch, checkade in på hotellet som låg på Strandvägen mitt inne i smeten. Gick sedan ut på Östermalm och spanade i inredningsbutiker, vårt motto denna helg blev "Inredning för hela slanten". Är ganska kul att gå och kolla i dessa deigneraffärer men jag måste medge att det inte alltid är min stil och framförallt prisklass. Insåg ganska snart att det som jag tyckte var snyggt och i min prisklass var där man shoppar annars, men vad gör det. Kom hem med en massa kassar och har hittat saker som jag letat efter länge men inte hittat i stan. Känner mig nöjd efter denna shoppingrunda men nu får det vara nog........har shoppat för flera år framåt, inser att mamma och syrran inte har något bra inflytande över mig........
På lördagkvällen var vi på Hamburger Börs och kollade på Nanne Grönvalls krogshow med hela kittet, mat och dryck........helt enkelt en helkväll. Var hur trevligt och kul som helst, hade flash-backs från melodifestivaler som man glömt och från låtar som finns i skallen men som det var evigheter sedan man hörde. Hade en toppenkväll trots kass service då vår servitör för kvällen inte gick under namnet "Blixten" men hon bjöd iallafall på kaffet eftersom det var det enda som hon kunde fixa till. Trots förbeställd mat så fick vi vänta enormt länge. Man skulle vara där 3 timmar före showen och vi hade stora funderingar på vad vi skulle fylla tiden med. I efterhand är vi tacksamma att vi hann äta klart före showen började men det var på håret. Gick därifrån med ett stort leende och var mätta. Sov sedan under fluffiga täcken i ett gemytligt gammalt hotell.
På söndagen var det sovmorgon och hotellfrukost i sakta mak för att sedan transportera oss tillbaka till verkligheten. Snabbt besök på IKEA hemma för att fixa Fars dags-present och sedan hem, packa upp, fika hoa mamma och pappa, tända ljus på kyrkogården, käka mat (inte lagat själv),börja sy på maskeraddräkt till M, simskola med M sedan hem för att fortsätta med maskeraddräkt.....................
Maskerad och utklädning är härligt men när det är Astrid Lindgren-tema på förskolan känns det som att alla kommer att vara samma. Men inte vår dotter..........hon ville vara Lilla Gubben så vad gör man???????
Inhandlat symaskin (som jag visserligen funderat på att köpa länge) och så sy byxor av en gammal vit fleecefilt, vit polo, sy på svarta prickar, modifiera om diademöronen (som tidigare varit fladdermusöron) till hästöron, sy på flätad svans med garn längst ner..................................Hon vinner nog inget pris men den är definitivt inte som alla andras och hon kommer inte att se ut som alla andra (fast jag skulle önska att hon nån gång kunde vara något lättare).
Ja det är bara att inse att mina barn har speciella önskemål när det är maskerad........M var fladdermus på sin första maskerad på dagis, E skulle absolut vara ett paket och så nu ska M vara Lilla Gubben så man får lov att tänka till en hel del ibland. Tur att det ibland varvas med en prinsessa eller polis som är lite lättare.
Om att ta tjuren vid hornen
Här kommer bilder på min skrotbil...........
Inser att man haft en enorm tur................
Ska iallafall åka till Stockholm som planerat imorgon med mamma och syrran. Ska bli skönt att bara tänka på sig själv, ha trevligt och bo på hotell. Rapporterar mer sedan.
Crash, boom, bang
Jag börjar från början med att det var en härlig dag. Den första snön hade fallit hela dagen och nu var jag på väg hem från jobbet. Det hade redan börjat bli mörkt och eftersom jag hade sommadäcken på bilen ville jag inte stressa hem. Ringer från Sala till sambon och informerar honom om att jag är hemma inom 35 minuter eller så ligger jag i diket. Hade inte då en aning om hur sant det skulle bli..........
Satt i godan ro och tyckte att det funkade bra att köra hem trots sommardäck, mörker och snömodd. Tydligen var det någon som tyckte annorlunda för allt jag hinner tänka var "Bilen svänger väl inte ut nu....." men hur fel kan man ha för jo alldeles riktigt den svänger ut.
I vägrenen på höger sida står en bil och väntar på att korsa hela körbanan och svänga till vänster och lagom som jag är i dennes "döda" vinkel så svänger bilen ut för att korsa vägbanan. Jag har inte en chans att väja undan utan smäller rakt in i bilens förarsida (tack gode gud för air-bags) för att åka vidare över mötande körfält och käpprätt ner i diket (tack gode gud att det inte kom mötande trafik). Allt jag hinner tänka då är neeeej inte en smäll till.
Efter dessa två rejäla smällar är man ganska omtumlad men lyckas knäppa loss mig och försäkra mig om att armar och ben sitter på plats. Kan dock inte öppna förardörren då bilens hela front blivit ihoptryckt och dörren inte går att öppna mer än någon decimeter. Får hjälp av en snäll långtradarchaufför som bänder upp dörren och hjälper mig ut.
Har en enorm smärta i rygg och nacke samt bröstkorgen men jag har inte slagit i huvudet, har inte svimmat och jag kan stå på benen, jag vet var jag är (tja mellan Sala och Västerås någonstans) och vem jag är. I detta läge så är man ju inte helt rationell så min första tanke var "Hur ska jag ta mig hem nu????".
I den bil som jag kört på så kliver en medelålders kvinna och hennes fjortonåring samt en liten hund ut och de är också mörbultade men uppegående och utan uppenbara skador. Hon uppger att hon inte alls förstod vad som hänt utan hon har helt enkelt inte sett mig i döda vinkeln utan trott att det var fritt och svänger för att åka in på sin väg och där kom jag i 90 knyck.
Får hjälp av denne kvinna att ta mig hem till dem så att sambon kan komma och hämta mig och eftersom vi är överens om hur detta gått till och att hon tog på sig hela skulden så kunde jag därefter åka hem.
På väg hem så inser jag att smärtan som jag haft inte släpper utan tilltar så det blir till att åka hem, fixa barnvakt, äta lite och åka upp till akuten.
På akuten blir det fullt pådrag efter att de förstått vad som inträffat. Blir inlagd på ett traumarum direkt med nackkrage och ryggbräda, blir strippad på alla kläder (förutom strumpor och trosor) och iklädd landstingsskjorta, massor med frågor om allt möjligt, olika kroppsundersökningar (har du ont här???här??), blodprovstagning och nålsättning för att få dropp. Allt detta medan jag ligger fixerad i ett tortyrredskap av värsta slaget (fixeringskrage). Får en känsla av att man är med i ett avsnitt av Cityakuten eller något men tyvärr är allt på riktigt.
Det enda man kan se är rakt upp i taket och inte någon personal står så att man kan se dem ordentligt, ibland hör man bara ett prassel att det är någon där och så pratar de tyst och man har kragen sitter över öronen så man inte hör någonting.
Sen bar det av upp i hissen till akutröntgen fortfarande fastspänd och CT- skalle, buk och bäcken (kändes som att åka flygplan i motorn) med och utan kontrast (kontrast var en märklig känsla då man blev varm där man kände att kontrasten var) sedan skellettröntgen med bilder på underben, knän, bäcken och lårben, famifrån och från sidan och i olika positioner.
Det var där jag fick panik och blev Lisa 3 år som ville åka hem och slita av kragen. Efter 1,5 timmar med detta tortyrredskap så kändes det som om det var ett veck under mitt bakhuvud och jag kunde inte göra ett skit för att fixa till det. Då kom tårarna, paniken och känslan av att man inte vill vara med mer. Alla som legat fixerade i en halskrage kan ju tänka sig hur det känns att bara kunna andas med näsan och då gråta så man blir snorig och inte kunna andas ordentligt genom näsan samtidigt som man verkligen försöker att hålla sig samman och stå ut så länge som det behövs. Är ju egentligen en sansad person men då ville jag inte något mer, ville bara ha bort smärtan från trycket under huvudet. Man vet ju att det är för att hjälpa en men det skiter man i just då......tack för att det i det läget finns underbar personal som kan avleda en och att sambon var med så att man slapp vara ensam och att han kunde hålla en i handen då det behövdes.
Efter 2,5 timmar så fick jag iallafall besked om att det inte var någon fara, jag hade inga skador på nacken, ryggen, skallen, buk, ben eller bäcken så nu kunde kragen komma av och jag fick äntligen gå på toa eftersom det är mot min princip att ligga på ett bäcken.
Så nu känns det som att man blivit överkörd av ett tåg och igenom en mangel på samma gång. Har ont i hela kroppen, blåmärken överallt och är oändligt tacksam och medveten om att det hade kunnat gå så otroligt mycket värre än vad det gjorde. Så idag är man en liten människa som är övertygad om att någon höll sin vakande hand över mig och min familj. Och tack så otroligt mycket till alla som var/blev inblandade för all omtänksamhet och värme. Det känns skönt att veta att det finns mänskliga och osjälviska människor som bryr sig om andra.
Förresten så förbannade jag att jag slutade röka för 4 veckor sedan för igår hade det verkligen behövts.............men jag fixade det också.
Mamman reflekterar........
Fortsätter det så här får man lov att dubbla dosen Losec och minska på koffein och tuggummituggande annars säger väl magen ifrån på en gång.
Glamouren i min värld bara fortsätter att minska och jag tror snart att verkligheten snart kommer ifatt mig (tyvärr, vill ju leva i min lilla glamourösa bubbla ju). Tror att det är därför som jag älskar allt som glittrar till min dotters stora glädje. Inbillar mig ju att jag lever ett glamouröst liv med två snälla barn som aldrig gnäller, en snygg, trevlig och händig sambo (stämmer till stor del, har lite lång startsträcka bara), ett underbart jobb där jag gör en god gärning (försöker intala mig att det är så) och att livets lycka (pengar, pengar, pengar) kommer att le mot mig och min familj.
Nääääää................reality check jag har två underbara och friska barn (som jag blir galen på, som jag skriker på och som ger mig gråa hår), en sambo som i perioder kan om han vill (är fortfarande snygg att se på och trevlig när han inte sitter vid datorn), har ett bra jobb som jag trivs med (men som kan ge en magsår och andra otrevligheter) och jag är lycklig (men inte speciellt rik, annat i kärlek och det är väl egentligen det som betyder något).
Inser att jag har ett ganska så bra liv.....borde egentligen vara mera tacksam för det man har men det är ju lättare att grotta ner sig i det som är negativt.
Och ibland är livet bara helt underbart...............
- när man blir sams efter att ha varit osams och man får säga att man egentligen blir så arg för att man tycker så mycket om personen ifråga
-när man kikar in till knoddarna innan man lägger sig och det är en salig röra av armar, ben, gosedjur, täcken och kuddar
- när knoddarna kryper ner bredvid en i sängen under täcket alldeles varma och klappar en på kinden och säger att de tycker om en
- mysiga långfrukostar när man är lediga
M läser för E oktober 2004
Shopping-spree
Ja annars så var det söndag igen då. Fattar inte att helgerna går så mycket snabbare än vardagarna. Jag tycker att tiden när man är ledig ska gå mycket saktare så man hinner med allt som man ska göra då. Kan vi gå ihop allesammans och skriva en motion till regeringen om detta................................
"Låt tiden gå saktare då man är ledig"
Vet inte om det rent praktisk skulle funka men man kan ju alltid önska och jag tror bestämt att det börjar dra ihop sig till jul. Så om inte Reinfeldt kan fixa detta så kanske tomten kan.....
Hmmmmmmmm, min etta på önskelistan blev nog detta iallafall tills vidare eller tills jag toppar med något mer materialistiskt och totalt själviskt (muahahaha). Kan ju också vara kul ju i min värld just nu som är helt kapitalistisk och materialistisk. Måste nog bli lite mer ödmjuk och inte shoppa på som en galning. Det är ju en dag imorgon också.........eller inte.
Hörs snart igen.......................
Nyfriserad.........
Var igår på blåljusfest på Konrad. Hade förfest med mina gamla kollegor från psyket. Och det var som vanligt, mycket sprit, sång (sing-star) och en massa kackel. Hade askul och blev ganska packad (som det brukar bli när vi är igång som bäst) dansade massor och snackade med en massa folk (även det som vanligt). Träffade även en del av mina nya kollegor. Så rapporten från denna utgång var inte så komprometterande som man kanske hade önskat men better luck next time.
Drack bara sprit så man har inte varit så bakis idag men däremot känns det att man dansade som en galning igår. Har ont i muskler som man inte har använt på ett tag och även i muskler som man inte visste att man hade. Hade kul och skrattade som bara den igår iallafall.
