Hårdrockskonsert......
Sommar, sol och Cityfestival.....
Sonen har varit på sin första hårdrockskonsert "Seventribe".
Satt som facinerad och helt still med öppen mun och tittade med hörselkåpor så klart....
ROCK ON..
Sonen har varit på sin första hårdrockskonsert "Seventribe".
Satt som facinerad och helt still med öppen mun och tittade med hörselkåpor så klart....
ROCK ON..
Förlust
Fick igår veta att en kollega till mig på en annan anstalt plötsligt har dött.
En av de mest färgsprakande, bestämda, sprudlande person som jag mött.
Stenhård när det behövdes och mot de som behövde det och mjuk mot de som behövde det.
En person som man antigen gillade eller avskydde eller som gillade en eller inte. Turligt nog hörde jag till de hon gillade.....tror jag iallafall.....
Märkligt är det iallafall att vi i höstas bowlade och hade supertrevligt på skötersketräffen och nu finns hon inte mer. Visserligen hade vi hört att hon var dålig men de visste inte vad hon drabbats av och nu hade tydligen kroppen gett upp.
Så idag tänker jag på henne och hennes kollega och familj och hoppas att de orkar ta sig igenom detta....
En av de mest färgsprakande, bestämda, sprudlande person som jag mött.
Stenhård när det behövdes och mot de som behövde det och mjuk mot de som behövde det.
En person som man antigen gillade eller avskydde eller som gillade en eller inte. Turligt nog hörde jag till de hon gillade.....tror jag iallafall.....
Märkligt är det iallafall att vi i höstas bowlade och hade supertrevligt på skötersketräffen och nu finns hon inte mer. Visserligen hade vi hört att hon var dålig men de visste inte vad hon drabbats av och nu hade tydligen kroppen gett upp.
Så idag tänker jag på henne och hennes kollega och familj och hoppas att de orkar ta sig igenom detta....
Midsommar 2011
Eftersom syrran inte hade el i stugan i Måla så vart det alternativ fira hemma hos oss. Så panikstäda och fixa infra och parasoll och diverse partyartiklar sen var vi redo.
Tur med vädre iallafall eftersom det inte kom en droppe och var ganska varmt iallafall.
De som kom var Majsan, Micke och Hanna, Jhens och Anne, Sören, Annika och Mike samt Mattias, Anniqa och Lovina och vår familj så klart. Så det var en del folk.
Vi började med silllunch vid 13-tiden med alla tillbehör.....
Tur med vädre iallafall eftersom det inte kom en droppe och var ganska varmt iallafall.
De som kom var Majsan, Micke och Hanna, Jhens och Anne, Sören, Annika och Mike samt Mattias, Anniqa och Lovina och vår familj så klart. Så det var en del folk.
Vi började med silllunch vid 13-tiden med alla tillbehör.....
Buffébord
Kusinerna i full action med sina midsommarkransar
Jhens och Anne
Elias bryter ihop för att Anne och Jhens pussas
Många glas blir det......
Syrran lite på snusen och Moa gör kaninöron....allsången och snapsarna har gjort sitt....
Sambon, Anne och Jhens efter diverse alkoholintag...snott ungarnas midsommarkransar...
Camp Rörverket...billigast i stan
3 tält fick plats på tomten bredvid poolområdet....
Dagen efter var det bara ett tält kvar.....
Camp Rörverket...billigast i stan
3 tält fick plats på tomten bredvid poolområdet....
Dagen efter var det bara ett tält kvar.....
Midsommar vart iallafall bättre än vad vi hade kunnat tro och det finns några fördelar med att vara på hemmaplan.
- två välfungerande toaletter med spolfunktion (bra att ha dagen efter)
- diskmaskin
- full täckning på mobilen
- sköna sängar (för en del iallafall)
Glad midsommar
Glad midsommar
Idag bjöd ICA Maxi på tuttmeny. M tyckte d...
Idag bjöd ICA Maxi på tuttmeny. M tyckte det var kul iallafall speciellt då hon placerade 2 köttbullar på topparna (även mamman tyckte det var kul). Hihihihi...
Apodos fortsättningen
Hade ju lovat pappa att jag skulle hjälpa honom med att strukturera upp medicinerna. Har blivit insatt på apodos vilket är kanon men han vill inte börja med dem ännu då han inte tror att de stämmer.
Så idag har jag pratat med en sköterska på vårdcentralen som hänvisade mig till medicinkliniken som redan hade skickat journalkopia till vårdcentralen så de borde ha haft den då jag pratade med sköterskan.
Summa sumarium: Nu vet vi iallafall vilken medicin som han ska ta så det känns skönt även om inte apodosen stämmer ännu men det ska väl ordna sig så småningom.
Visste inte att det var patienten eller anhöriga som skulle se till att vårdcentralen har aktuell läkemedelslista. Synd för dem som inte fixar det riktigt.
Är också glad att pappa äntligen lät mig ringa vårdcentralen och medicin och kolla upp detta eftersom det har varit oklart ett tag nu vilka läkemedel som han ska ta.
Annars var det trevligt att få lite egentid med pappa vilket inte sker så ofta och få prata lite i lugn och ro.......
Så idag har jag pratat med en sköterska på vårdcentralen som hänvisade mig till medicinkliniken som redan hade skickat journalkopia till vårdcentralen så de borde ha haft den då jag pratade med sköterskan.
Summa sumarium: Nu vet vi iallafall vilken medicin som han ska ta så det känns skönt även om inte apodosen stämmer ännu men det ska väl ordna sig så småningom.
Visste inte att det var patienten eller anhöriga som skulle se till att vårdcentralen har aktuell läkemedelslista. Synd för dem som inte fixar det riktigt.
Är också glad att pappa äntligen lät mig ringa vårdcentralen och medicin och kolla upp detta eftersom det har varit oklart ett tag nu vilka läkemedel som han ska ta.
Annars var det trevligt att få lite egentid med pappa vilket inte sker så ofta och få prata lite i lugn och ro.......
Tiden läker alla sår.....men vilken tid det tar
Det går så sakta framåt....(vilket är skitjobbigt för en person som vill att saker ska ske nu eller helst igår)
Efter besök på infektionsakuten i förra veckan då de tog bort alla agraffer och rensade såret så har det börjat läka i sakta mak. Känns också bättre så nu har jag lite sakteliga börjat trappa bort Alvedonen så att jag ska kunna dricka något till midsommar. Dessutom så kan jag ju inte äta Alvedon resten av livet så nu får man bita ihop, lida lite och framförallt härda ut.
Har nu slutat med pencillinet och hoppas att infektionen i op-såret har gett sig och att allt ser ok ut imorgon då jag ska på återbesök till infektion så att man vet att det går åt rätt håll och det inte bara känns så. Vätskar och såsar en del fortfarande på sidan och det bekymrar mig lite samt att det drar som en muskelkramp i magen och ryggen vilket är jäkligt irriterande eftersom det inte släpper. Tror att det håller på att läker invändigt och det är först när man upprepar för sig själv att de har opererat bort nedersta revbenet som man fattar hur långt in de varit i kroppen. Kanske inte så konstigt att man har ont och att det drar. Har ju fortfarande som "sockerdricka" eller "tandläkarbedövning som håller på att släppa" i ryggen som strålar ner mot benet.
Skönt att man är sjukskriven i 2 veckor till så man får chans att rehabilitera sig ordentligt men har dåligt samvete mot jobbet då jag vet att bemanningen är minimal (1 ssk när vi ska vara 5) men i nuläget måste jag tänka på mig själv för att orka.
Imorgon ska jag iallafall hjälpa pappa att bringa ordning i hans mediciner. Trodde det skulle bli bättre när han fick e-dos men läkaren har suttit in läkemedel i den som han inte tagit på över ett år så det verkar som att jag måste ta ett snack med hans doktor eller sköterska för att bringa lite ordning.
Nä ha det gott alla och sköt om er....snart är det midsommar och jag hoppas på sol men inte värme så att mitt sår fixar det utan försämring....
Efter besök på infektionsakuten i förra veckan då de tog bort alla agraffer och rensade såret så har det börjat läka i sakta mak. Känns också bättre så nu har jag lite sakteliga börjat trappa bort Alvedonen så att jag ska kunna dricka något till midsommar. Dessutom så kan jag ju inte äta Alvedon resten av livet så nu får man bita ihop, lida lite och framförallt härda ut.
Har nu slutat med pencillinet och hoppas att infektionen i op-såret har gett sig och att allt ser ok ut imorgon då jag ska på återbesök till infektion så att man vet att det går åt rätt håll och det inte bara känns så. Vätskar och såsar en del fortfarande på sidan och det bekymrar mig lite samt att det drar som en muskelkramp i magen och ryggen vilket är jäkligt irriterande eftersom det inte släpper. Tror att det håller på att läker invändigt och det är först när man upprepar för sig själv att de har opererat bort nedersta revbenet som man fattar hur långt in de varit i kroppen. Kanske inte så konstigt att man har ont och att det drar. Har ju fortfarande som "sockerdricka" eller "tandläkarbedövning som håller på att släppa" i ryggen som strålar ner mot benet.
Skönt att man är sjukskriven i 2 veckor till så man får chans att rehabilitera sig ordentligt men har dåligt samvete mot jobbet då jag vet att bemanningen är minimal (1 ssk när vi ska vara 5) men i nuläget måste jag tänka på mig själv för att orka.
Imorgon ska jag iallafall hjälpa pappa att bringa ordning i hans mediciner. Trodde det skulle bli bättre när han fick e-dos men läkaren har suttit in läkemedel i den som han inte tagit på över ett år så det verkar som att jag måste ta ett snack med hans doktor eller sköterska för att bringa lite ordning.
Nä ha det gott alla och sköt om er....snart är det midsommar och jag hoppas på sol men inte värme så att mitt sår fixar det utan försämring....
Sten, sax, påse
Hade med mig sonen igår till läkaren och akuten vilket är ett projekt eftersom han till och från är "Hell-boy" men igår gick det över förväntan. Under tiden vi väntade på diverse läkare och ssk som skulle göra en massa saker så underhöll han mig på högsta nivå.
Först spelade vi sten, sax, påse vilket började till bäst av fem men när jag vann så utökades det till bäst av sex, sju osv. Det hela kulminerade när han insåg att min påse tog hans sten och jag skulle vinna varpå han utbrister "Jag vann, din påse är ju trasig i botten" och vem kan argumentera med det. Klart att han vinner om min påse är trasig.
På akuten gömde han en papperstuss under en mugg och sedan skulle jag gissa under vilken mugg den var. Först fick jag blunda och sedan gissa och när jag gissade rätt försökte han fuska och byta ut muggen.
Utöver detta var han mycket engagerad så fort någon skulle fixa på ryggen och berättade exakt vad de gjorde vilket man inte alltid faktiskt vill veta.
Ja vi fördrev tiden iallafall......
Först spelade vi sten, sax, påse vilket började till bäst av fem men när jag vann så utökades det till bäst av sex, sju osv. Det hela kulminerade när han insåg att min påse tog hans sten och jag skulle vinna varpå han utbrister "Jag vann, din påse är ju trasig i botten" och vem kan argumentera med det. Klart att han vinner om min påse är trasig.
På akuten gömde han en papperstuss under en mugg och sedan skulle jag gissa under vilken mugg den var. Först fick jag blunda och sedan gissa och när jag gissade rätt försökte han fuska och byta ut muggen.
Utöver detta var han mycket engagerad så fort någon skulle fixa på ryggen och berättade exakt vad de gjorde vilket man inte alltid faktiskt vill veta.
Ja vi fördrev tiden iallafall......
Skolavslutning x 2
Idag var det dags för M att sluta trean och gå vidare till mellanstadiet och för E att sluta förskoleklass.
Som tur var så regnade det inte och avslutningen kunde hållas utomhus på Håkantorp som vanligt.
Dottern hade lockat håret och var så fin i klänning och liten cardigan medan sonen var vattenkammad och hade skjorta och shorts.
På avslutningen sjöng och spelades det olika sånger med sommartema och på sonens avslutning i klassrummet bjöds vi på mer sång och det delades ut diplom och alla alster som gjorts under året (vilket blir en hel del).
Efter detta så fikade vi inne på fritids och M överlämnade sina t-shirtar som hon fixat åt "Världens bästa fröknar", hon hade redan gett sina klassfröknar var sin t-shirt också och den gåvan vart uppskattad som det verkade.
När avslutningen var avklarad så var det dags att hämta ett stycke kusin på Viksäng då hennes föräldrar ska på partaj med sina jobb och hon skulle vara med oss på em för att sedan följa med på restaurang vilket vi tyckte att ungarna förtjänar efter ett så bra läsår följt av övernattning hos mamma och pappa.
Så nu har eftermiddagen innehållit dopp i poolen, Scooby doo-film och snacks samt påtvingad utelek så att jag fick vila lite innan kvällen.
Sambon är borta på galej med sitt jobb och kommer nog inte hem förrän klockan är mycket och i vilket skick vet jag inte än. Har inte vågat ringa för att kolla läget ännu.
Annars går det sin gång här hemma. Vart igår inskickad till infektionsakuten för ställningstagande till såret och ev. borttagande av agraffer. Läkaren ansåg att agraffer skulle bort samt att hon även tog bort en del död vävnad så att det ska kunna läka snart. Hon tror att det kommer att ta några veckor innan det läkt ordentligt iallafall.
Har blivit sjukskriven lite längre men det var på håret. Bollas mellan familjeläkaren och infektionkliniken och båda tycker att det andra ska sjukskriva. Det som de är överens om är att jag inte ska jobba förrän det har läkt och jag orkar men vem som ska göra det vill ingen ta ansvar för. Mittemellan står jag och börjar bli trött på det för jag kan ju inte sjukskriva mig iallafall.
Som tur var så regnade det inte och avslutningen kunde hållas utomhus på Håkantorp som vanligt.
Dottern hade lockat håret och var så fin i klänning och liten cardigan medan sonen var vattenkammad och hade skjorta och shorts.
På avslutningen sjöng och spelades det olika sånger med sommartema och på sonens avslutning i klassrummet bjöds vi på mer sång och det delades ut diplom och alla alster som gjorts under året (vilket blir en hel del).
Efter detta så fikade vi inne på fritids och M överlämnade sina t-shirtar som hon fixat åt "Världens bästa fröknar", hon hade redan gett sina klassfröknar var sin t-shirt också och den gåvan vart uppskattad som det verkade.
När avslutningen var avklarad så var det dags att hämta ett stycke kusin på Viksäng då hennes föräldrar ska på partaj med sina jobb och hon skulle vara med oss på em för att sedan följa med på restaurang vilket vi tyckte att ungarna förtjänar efter ett så bra läsår följt av övernattning hos mamma och pappa.
Så nu har eftermiddagen innehållit dopp i poolen, Scooby doo-film och snacks samt påtvingad utelek så att jag fick vila lite innan kvällen.
Sambon är borta på galej med sitt jobb och kommer nog inte hem förrän klockan är mycket och i vilket skick vet jag inte än. Har inte vågat ringa för att kolla läget ännu.
Annars går det sin gång här hemma. Vart igår inskickad till infektionsakuten för ställningstagande till såret och ev. borttagande av agraffer. Läkaren ansåg att agraffer skulle bort samt att hon även tog bort en del död vävnad så att det ska kunna läka snart. Hon tror att det kommer att ta några veckor innan det läkt ordentligt iallafall.
Har blivit sjukskriven lite längre men det var på håret. Bollas mellan familjeläkaren och infektionkliniken och båda tycker att det andra ska sjukskriva. Det som de är överens om är att jag inte ska jobba förrän det har läkt och jag orkar men vem som ska göra det vill ingen ta ansvar för. Mittemellan står jag och börjar bli trött på det för jag kan ju inte sjukskriva mig iallafall.
Så j....a puckad
Har precis beställt biljetter till Kung Fu panda 2 som ungarna skulle överraskas med till på fredag kväll...
Trodde jag iallafall. Betalt och klart men så har jag bokad fel dag.
Inte så jättesmart så det blir till att försöka boka om biljetterna på eftermiddagen till rätt dag.
Ja har man inte jobb så skaffar man sig det....
Ha en bra dag...
Trodde jag iallafall. Betalt och klart men så har jag bokad fel dag.
Inte så jättesmart så det blir till att försöka boka om biljetterna på eftermiddagen till rätt dag.
Ja har man inte jobb så skaffar man sig det....
Ha en bra dag...
Uttrycket "Gråta av trötthet"
Hade sommarkonsert med Jasper i söndags.
Det var jätteroligt men också jobbigt då viljan finns men kroppen inte kan, tur att man är j......igt envis så det går på ren vilja ibland.
Vart iallafall succe med över 50 betalande och en i princip fullsatt kyrka. Coolt och det verkade som att alla var nöjda med konserten både medverkande och publik. Euforin och energin var stor under konserten och efteråt men när jag satte mig i bilen hem så tog energin slut och sen vart det lite sova på soffan innan det var dags att gå och lägga sig.
Tack alla i Jasper för en kanonkonsert. Det är så himla kul att sjunga med er alla.....
Nu är det iallafall sommaruppehåll vilket är skönt på ett sätt så man får vila sig ordentligt....
Jasper, Centrumkyrkan 2011-06-12
Fotograf Kristoffer Hasselberg
Igår fick jag betala för konserten i kroppen. Efter att ha lämnat ungarna i skolan, varit hos distrikssköterkan för omläggning, hämta i skolan, handla, laga mat och skjutsa till simträning bröt jag ihop vid matbordet av trötthet och att jag hade så j...a ont.
Uttrycket "gråta av trötthet" fick en innebörd för mig. Var så fysiskt trött att jag bara grät vilket gjorde barnen lite bekymrade. Hade fullt sjå med att ta mig ut till bilen och skjutsa M till simträningen. Om det inte hade varit för att det var sista gången skulle hon fått stanna hemma. Efter detta så hem och somnade på soffan i 40 minuter innan det var dags för fika med Jasper innan det var dags för sommaruppehållet. Resten av kvällen tillbringades i ryggläge i soffan kollades på tv.
Tyvärr så har sambon sin helvetesvecka denna vecka så han jobbar över varje dag så alla måsten måste ju göras.....
Hoppas att det inte kan bli värre nu. Vill bli bra.....
Det var jätteroligt men också jobbigt då viljan finns men kroppen inte kan, tur att man är j......igt envis så det går på ren vilja ibland.
Vart iallafall succe med över 50 betalande och en i princip fullsatt kyrka. Coolt och det verkade som att alla var nöjda med konserten både medverkande och publik. Euforin och energin var stor under konserten och efteråt men när jag satte mig i bilen hem så tog energin slut och sen vart det lite sova på soffan innan det var dags att gå och lägga sig.
Tack alla i Jasper för en kanonkonsert. Det är så himla kul att sjunga med er alla.....
Nu är det iallafall sommaruppehåll vilket är skönt på ett sätt så man får vila sig ordentligt....
Jasper, Centrumkyrkan 2011-06-12
Fotograf Kristoffer Hasselberg
Igår fick jag betala för konserten i kroppen. Efter att ha lämnat ungarna i skolan, varit hos distrikssköterkan för omläggning, hämta i skolan, handla, laga mat och skjutsa till simträning bröt jag ihop vid matbordet av trötthet och att jag hade så j...a ont.
Uttrycket "gråta av trötthet" fick en innebörd för mig. Var så fysiskt trött att jag bara grät vilket gjorde barnen lite bekymrade. Hade fullt sjå med att ta mig ut till bilen och skjutsa M till simträningen. Om det inte hade varit för att det var sista gången skulle hon fått stanna hemma. Efter detta så hem och somnade på soffan i 40 minuter innan det var dags för fika med Jasper innan det var dags för sommaruppehållet. Resten av kvällen tillbringades i ryggläge i soffan kollades på tv.
Tyvärr så har sambon sin helvetesvecka denna vecka så han jobbar över varje dag så alla måsten måste ju göras.....
Hoppas att det inte kan bli värre nu. Vill bli bra.....
Och här är presenterna...
Och här är presenterna...
Examensfest. Så har fina var barnen när vi...
Examensfest. Så har fina var barnen när vi skulle på examensfest för sambons brors flickvän. Färdig ssk efter 3 år. Grattis, grattis. Tänk att det var nästan 15 år sedan jag tog examen. Tiden går fort.
Vilken skräll.....
Besök hos dsk idag för omläggning av operationssåret och mycket riktigt och inte helt oväntat, infektion i såret vilket resulterar i att det inte vill läka. Så idag blev det sårodlat samt att jag blev insatt på antibiotika i 10 dagar så hoppas att det blir bättre nu. Ja det kan väl iallafall inte bli sämre eftersom det inte vill läka och det är över två veckor sedan operationen. Så dosetten fylldes på med ytterligare 6 tabletter dagligen då jag var så glad över att bli av med två igår. Om det inte läker nu så vet f-n vad jag gör.
Vet bara att jag inte kommer att kunna jobba innan det läkt så vi håller väl tummarna eller?????
Har haft kontakt med min läkare på medicin som har minskat kortisondosen från 80 mg till 60 mg dagligen och har börjat skissa på ett nedtrappningsschema på cirka ett år.
Wohoo...ja det ska väl kännas att man lever men förhoppningsvis blir det väl bra sen. Var på apoteket och hämtade ut en kasse....en kasse med medicin så jag klarar mig någon vecka eller dylikt.
Helt otroligt man skulle ju kunna tro att jag är sjuk eller hur......
Annars så händer lite kul saker också...
Vet bara att jag inte kommer att kunna jobba innan det läkt så vi håller väl tummarna eller?????
Har haft kontakt med min läkare på medicin som har minskat kortisondosen från 80 mg till 60 mg dagligen och har börjat skissa på ett nedtrappningsschema på cirka ett år.
Wohoo...ja det ska väl kännas att man lever men förhoppningsvis blir det väl bra sen. Var på apoteket och hämtade ut en kasse....en kasse med medicin så jag klarar mig någon vecka eller dylikt.
Helt otroligt man skulle ju kunna tro att jag är sjuk eller hur......
Annars så händer lite kul saker också...
- Imorgon ska vi på examen i Domkyrkan för efterföljande fest på lördag em/kväll
- Sommarkonsert med Jasper kl. 18.00 i Centrumkyrkan på söndag med genrep på fredag kväll
- Avslutningar för barnen i nästa vecka
- Var och hälsade på Emma med familj igår, alltid trevligt
- Fick skattepengarna idag, välbehövligt.....
Intensivt less på sår som inte vill läka....
Ska det vara så jävla svårt att få till det så att det läker och inte rinner på ryggen. Börjar bli så jäkla less på detta skit så att man går åt. Känns inte fräscht nånstans och orkar inte argumentera hos disktriktsköterkan om att jag behöver mer material för att det lossnar hela tiden och kan fan inte ens fixa det själv när man inte når....
Är så trött på det här nu. Vill att det ska bli bättre så man kan komma igen och vara som folk igen. Orkar ingenting, svårt att andas, sur och grinig för att man har ont, sover dåligt på nätterna, dåligt samvete för att man gnäller och bara så less.....Kan nån byta med mig en liten stund bara så man får en liten paus??
Har precis tvingat hem sambon från jobbet för att förstärka på ryggen då det bara läcker hela tiden. Nu får det räcka tycker jag...... .
Opererad och klar.....
....och som vanligt så går det ju inte som planerat men vad hade jag förväntat mig.
Blev inlagd på avd. 70F Transplantationskirurgi, på Akademiska sjukhuset i Uppsala den 23 maj för att opereras den 24 maj. Allt var frid och fröjd.......
Planerad operation med titthålskirurgi för att ta bort min lilla kortisolproducerande vän på cirka 2 timmar under fm. Åkte ner vid 07.30 med lite lugnande i kroppen och laddad som bara den.
Vaknade till vid 16.30 med obeskrivlig smärta på höger sida och ett vag minnesbild av att någon informerade att det inte riktigt gått som planerat. Inser snart att jag har syrgas på mask, uppkopplad till diverse apparatur som mäter min saturation och har ett Bülow-drän. Blir informerad om att man under operationen som skulle göras liggande på mage råkat rispa lungsäcken och orsakat en pneumo-thorax, därav dränet och förklarade även varför det var svårt att andas. Får även information om att detta resulterat i att man var tvungen att öppna mig på ryggen och ta bort binjuren vilket förklarar smärtan i ryggen. Den lilla opertionen på 2 timmar tog slutligen cirka 6 timmar.
Tack gode gud för Ketoganinjektioner som underlättade mitt tillstånd.
Dagen efter operationen och under natten börjar det så smått gå upp för mig vad som hänt.
Ont som bara den, kan inte ligga på rygg, inte på sidan, svårt att veta var man ska ta vägen. Får hjälp att sitta på sängkanten undr natten och hänga över ett gåbord vilket underlättar lite men svårt att fixa själv då man har slangar både här och där som ska med överallt. Liten Lisa som måste be om hjälp med allt. Ringde till sambon som kom och gjorde mig sällskap då jag inte ville vara ensam i Uppsala (otroligt tacksam).
Fick efter ett dygn en morfinpump så jag kunde styra mitt smärttillstånd då lokalbedövningen i operationssåret och extra påfyllningen intravenöst inte räckte. Det är kvalité att kunna smärtlindra sig själv då det behövs utan att vara utlämnad till personalen.
Onsdagen och torsdagen är ett töcken av smärta och att inte veta var man skulle ta vägen. Mycket information om vad som hänt samt rehabilitering så att jag kan komma tillbaka. Ett snabbt besök av sjukgymnast för att få tips på hur jag ska ta mig upp ur sängen (vilket jag inte klarade utan hjälp).
Maten som serverades luktade inte godis och smakade urkasst och jag mådde illa bara de lyfte på locket. En oaptitlig röra med en bit stenhård kyckling och potatis i massor. Puhhhh.....svårt att få i sig nå´t när det bara växer i munnen. Tur att det finns yoghurt iallafall vilket blev min räddning de närmaste dagarna efter operationen.
På fredagen kom sambon med barnen vilket var helt fantastiskt. Som jag hade längtat efter dem allihop (visste inte att längtan kan göra så ont) och jag hade ju hoppats på att jag skulle få åka hem men tji fick jag. Eftersom jag fortfarande hade så ont och var uppkopplad till massa slangar så skulle jag få vara kvar över helgen iallafall. Mina mål för helgen var iallafall kristallklara. Bort med morfinpump, klara mig på tabletter och bita ihop så man får åka hem. Träna, träna och träna. Se till att äta och vara uppe så mycket som jag orkade.
Det tråkiga var att M hade simtävling hela helgen, finalsímning som hon längtat efter. Både jag och sambon var bortbjudna på diverse fester som det inte gick att gå på och tyvärr fick ungarna ytterligare vara hos anhöriga (vilket jag är underbart glada över att vi har) som ställer upp och hjälper till. Till råga på allt hade jag lovat syrran att vi skulle ta hand om hunden när de åkte till Egypten. Så har man inte jobb så skaffar man sig det....åt andra.
På lördagen kom mamma och E och var hos mig på dagen. Fick då hjälp att duscha och visst är det konstigt att något så litet kan vara så fantastiskt. Fick till och med massage i hårbotten och det är man ju inte bortskämd med. Kämpade på trots smärtor och satt till och med ute i blåsten bara för att njuta lite av vädret. Tur att man har en gullig som som hjälper en att trycka på knappen då det behövs smärtlindring.
Målet för söndagen var att gå över till tabletter så att jag kunde gå hem på måndagen vilket jag fixade....Wohoooo....bra morot med hemgång. Tyckte att en vecka får räcka. Bort med pumpen och mer tabletteroch kämpa på.....Gick bra att fixa detta själv då ingen kunde vara hos mig och ibland är det kanske bättre att göra sånt som är jobbigt utan en massa som frågar hur det går och hur man mår.
Blev iallafall utskriven efter en vecka med en extra veckas sjukskrivning och en massa tabletter, tradolan, hydrokortison och alvedon i massor. Ringde direkt sambon som kom och hämtade mig och när bilen rullade ut från Akademiska och på väg mot Västerås var det dags att fälla en liten tår för att lýckan var så total över att få åka hem.....Äntligen....
Så nu har man 39 agraffer på ryggen, 3 suturer där dränet suttit, ett revben mindre på höger sida och otroligt ont men det kan ju inte bli värre eller?????
Tack alla förresten för glada tillrop på facebook, via sms och telefon. Det har betytt otroligt mycket för mig. Stort att veta att det är så många som tänker på en och oroar sig för hur man mår.......
Min fina blomma från mina kollegor
Blev inlagd på avd. 70F Transplantationskirurgi, på Akademiska sjukhuset i Uppsala den 23 maj för att opereras den 24 maj. Allt var frid och fröjd.......
Planerad operation med titthålskirurgi för att ta bort min lilla kortisolproducerande vän på cirka 2 timmar under fm. Åkte ner vid 07.30 med lite lugnande i kroppen och laddad som bara den.
Vaknade till vid 16.30 med obeskrivlig smärta på höger sida och ett vag minnesbild av att någon informerade att det inte riktigt gått som planerat. Inser snart att jag har syrgas på mask, uppkopplad till diverse apparatur som mäter min saturation och har ett Bülow-drän. Blir informerad om att man under operationen som skulle göras liggande på mage råkat rispa lungsäcken och orsakat en pneumo-thorax, därav dränet och förklarade även varför det var svårt att andas. Får även information om att detta resulterat i att man var tvungen att öppna mig på ryggen och ta bort binjuren vilket förklarar smärtan i ryggen. Den lilla opertionen på 2 timmar tog slutligen cirka 6 timmar.
Tack gode gud för Ketoganinjektioner som underlättade mitt tillstånd.
Dagen efter operationen och under natten börjar det så smått gå upp för mig vad som hänt.
Ont som bara den, kan inte ligga på rygg, inte på sidan, svårt att veta var man ska ta vägen. Får hjälp att sitta på sängkanten undr natten och hänga över ett gåbord vilket underlättar lite men svårt att fixa själv då man har slangar både här och där som ska med överallt. Liten Lisa som måste be om hjälp med allt. Ringde till sambon som kom och gjorde mig sällskap då jag inte ville vara ensam i Uppsala (otroligt tacksam).
Fick efter ett dygn en morfinpump så jag kunde styra mitt smärttillstånd då lokalbedövningen i operationssåret och extra påfyllningen intravenöst inte räckte. Det är kvalité att kunna smärtlindra sig själv då det behövs utan att vara utlämnad till personalen.
Onsdagen och torsdagen är ett töcken av smärta och att inte veta var man skulle ta vägen. Mycket information om vad som hänt samt rehabilitering så att jag kan komma tillbaka. Ett snabbt besök av sjukgymnast för att få tips på hur jag ska ta mig upp ur sängen (vilket jag inte klarade utan hjälp).
Maten som serverades luktade inte godis och smakade urkasst och jag mådde illa bara de lyfte på locket. En oaptitlig röra med en bit stenhård kyckling och potatis i massor. Puhhhh.....svårt att få i sig nå´t när det bara växer i munnen. Tur att det finns yoghurt iallafall vilket blev min räddning de närmaste dagarna efter operationen.
På fredagen kom sambon med barnen vilket var helt fantastiskt. Som jag hade längtat efter dem allihop (visste inte att längtan kan göra så ont) och jag hade ju hoppats på att jag skulle få åka hem men tji fick jag. Eftersom jag fortfarande hade så ont och var uppkopplad till massa slangar så skulle jag få vara kvar över helgen iallafall. Mina mål för helgen var iallafall kristallklara. Bort med morfinpump, klara mig på tabletter och bita ihop så man får åka hem. Träna, träna och träna. Se till att äta och vara uppe så mycket som jag orkade.
Det tråkiga var att M hade simtävling hela helgen, finalsímning som hon längtat efter. Både jag och sambon var bortbjudna på diverse fester som det inte gick att gå på och tyvärr fick ungarna ytterligare vara hos anhöriga (vilket jag är underbart glada över att vi har) som ställer upp och hjälper till. Till råga på allt hade jag lovat syrran att vi skulle ta hand om hunden när de åkte till Egypten. Så har man inte jobb så skaffar man sig det....åt andra.
På lördagen kom mamma och E och var hos mig på dagen. Fick då hjälp att duscha och visst är det konstigt att något så litet kan vara så fantastiskt. Fick till och med massage i hårbotten och det är man ju inte bortskämd med. Kämpade på trots smärtor och satt till och med ute i blåsten bara för att njuta lite av vädret. Tur att man har en gullig som som hjälper en att trycka på knappen då det behövs smärtlindring.
Målet för söndagen var att gå över till tabletter så att jag kunde gå hem på måndagen vilket jag fixade....Wohoooo....bra morot med hemgång. Tyckte att en vecka får räcka. Bort med pumpen och mer tabletteroch kämpa på.....Gick bra att fixa detta själv då ingen kunde vara hos mig och ibland är det kanske bättre att göra sånt som är jobbigt utan en massa som frågar hur det går och hur man mår.
Blev iallafall utskriven efter en vecka med en extra veckas sjukskrivning och en massa tabletter, tradolan, hydrokortison och alvedon i massor. Ringde direkt sambon som kom och hämtade mig och när bilen rullade ut från Akademiska och på väg mot Västerås var det dags att fälla en liten tår för att lýckan var så total över att få åka hem.....Äntligen....
Så nu har man 39 agraffer på ryggen, 3 suturer där dränet suttit, ett revben mindre på höger sida och otroligt ont men det kan ju inte bli värre eller?????
Tack alla förresten för glada tillrop på facebook, via sms och telefon. Det har betytt otroligt mycket för mig. Stort att veta att det är så många som tänker på en och oroar sig för hur man mår.......
Min fina blomma från mina kollegor
SMS-inlägg
