21 dagar, 504 timmar, 30240 minuter eller 1814400 sekunder

Så länge är det som jag varit icke-rökare nu. Tyckte att förra veckan var skit, tänkte mycket på att röka. Stod till och med i dörren på ren rutin efter att jag ätit i onsdags. Det är något som fattas mig som det sägs i Ronja rövardotter. Hoppas att det bara blir bättre nu. Börjar känna mig lite desperat men va f-n det är bara att gilla läget. Jag ska vinna, så enkelt är det bara. Kämpar på så gott det går och när det känns riktigt jävligt snackar jag med min kollega som också har slutat samtidigt som mig. Vi har så smått börjat planera vad vi ska fira att vi slutat med. Förslag är att käka en brakmiddag och supa oss fulla, åka på kryssning. Vi får se vad det blir när det börjar dra ihop sig. Vi anser iallafall att vi definitivt är värda något.
Annars så börjar flåset bli bättre, märker skillnad när jag springer (eller går, eller åker hiss) i trapporna på jobbet. Orkar mer nu och har massor med tid till att sitta vid datorn och terra folk (muahahahaha.....).

Jaha då var det måndag idag....dagen gick så fort att man knappt hann komma till jobbet så var det dags att gå hem. Man bara blinkade till liksom, så snart är det fredag och då ska jag vara ledig. Underbart att arbeta kontorstid då det är arbetstidsförkortning på fredag så man kan flexa en halvdag. Jag kan behöva vara ledig på fredag då jag ska gå ut och festa på torsdag.....Tjohoooo, ska bli kul om man slipper jobba dan därpå, då kan man dricka, men bara lite =) så man inte blir så trött eller får ont i huvudet av allt dansande. Eller så blir det väl bara vatten (yeah right hahaha). Ska iallafall bli kul att gå ut och svänga sina lurviga. Rapport kommer senare, eller inte beroende på sekretessen. Hoppas att det blir kul eftersom det var ett tag sen man var på krogen.

Vampyrer, varulvar och zombies

Har börjat vara mer och mer på facebook (nu när jag orkat läsa och börjat fatta lite hur det funkar) och har upptäckt att man kan slåss med sina olika alter-egon. Och det är riktigt spännande att se om man utvecklas och vinner sina matcher. Så nu vid Halloween passar det ju bra att bita sina vänner så de förvandlas till zombies, varulvar och vampyrer. Det är också ganska skönt att vara helt IQ-befriad och inte behöva tänka alls.



Så här är jag, klar förbättring eller hur........Ska avancera så jag blir ännu snyggare.

Annars så är det ganska spännande att utforska facebook , man hittar folk som inte hade en aning om fortfarande existerade och dessutom kan man bjuda in dem till sina vänlista (man kan ju även spana in andras listor över vänner).


Har upptäckt att nu sen jag slutat röka har jag en massa tid över och har börjat tillbringa den vid datorn så jag håller väl på att bli en datanörd. Fast det är ju ganska kul att spana in olika roliga klipp, spela spel och utforska olika bloggar och kolla efter diverse knäppa och spännande saker på internet. Fattar bara inte att folk har tid, lust och ork till att lägga ut allt. Måste finnas otroligt mycket människor med för mycket fritid.

För övrigt så består mitt liv just nu av jobb, jobb och jobb. Tycker att veckorna flyger fram och har väl börjat inse att det börjar dra ihop sig till jul. Och som vanligt har man inte en aning om vad man ska handla för julklappar. Man vill ju inte vara hur hysterisk som helst utan helst ska det vara användbara och pedagogiska saker (och hur kul är det att få). Som tur är finns det ju lite tid kvar att fundera på vad alla syskonbarn, egna barn och övrigt löst folk ska få.

Akut röntgen och E-bayannons

Nu har sonen under 3 dagar inte kunnat gå utan att halta så något vajsing är det med benet. Han säger själv att han har ont och gråter så fort benet kommer i ett visst läge och i kombinationen febertoppar till och från och allmän hängighet blir man ju orolig som förälder så idag blev det ett akutbesök hos doktorn och röntgen av benet så att det inte var något vajsing. Som tur var visade det ingenting men nu funderar man ju på vad det är. Jag tror att det är:
 1. Någon virusinfektion som ger generell sjukdomskänsla som muskelvärk då han även är kleggig i ögonen och har öroninflammation,
2. Växvärk,
3.Så håller han på och muterar till en alien (hoppas inte men man kan ju inte va så säker då hans temprament förbytts och han gråter, skriker och slåss så fort det inte går som han vill)
4. Han är en normal 3-åring (hoppas verkligen att det går över och bara är en fas för jag blir snart galen, han är snart väldigt billig på E-Bay annonsen är färdigskriven).

Treåring säljes billigt, vissa dagar bortskänkes.
Manipulativ, arg, skrikandes och allmänt sur treåring säljes alternativ bortskänkes till någon med stort tålamod. Är i princip rumsren och sköter sina bestyr på toaletten alternativt i blöja. Kan då och då glimta till och vara riktigt mysig men dessa tillfällen är sällsynta. Gillar att hänga i sin mammas bakvatten samt att reta gallfeber på sin storasyster. Kan sköta vissa dagliga aktiviteter med lite påbackning men var förberedd på att sinnet kan rinna över om det inte går enligt planerna. Levereras tillsammans med sexåring och pappa om det är riktigt illa.
Svar till "Desperat och tålamodsprövad mamma"

Nääää......tror att jag ska behålla honom ändå men just nu är jag less på gråt och tandagnisslan och det är illa när man vill till jobbet för att få lite lugn och ro. Tror förresten att jag ska behålla alla tre.



Tänk att lite kan bli så stor........

Rökfri dag 14 = har allså inte rökt på två veckor. Helt otroligt, men idag har jag varit ordentligt röksugen speciellt efter jobbet. Utanför stod dom djävlarna (några kollegor) och rökte och de luktade så gott. Vart så sugen men jag ska klara av det här. Är numera en icke-rökare, en f.d rökare. Jag har slutat och försöker inte sluta!!
Tror att jag skulle kunna få ett återfall men har ju bestämt mig för att besegra detta begär. Så nu tuggar jag vanliga minttuggummin till och från när begäret sätter in. Har hittat nån balans så att min magkatarr håller sig lugn. Lite kaffe, mycket mjölk och max 4-5 koppar om dagen. Så jag hoppas att detta håller i sig och att magen inte protesterar alltför mycket (annars så finns det ju Omeprazol, tack gode gud).


Vinterrustning och överraskning

Idag var det den stora dagen, fast det visste M inte om. SUPRISE!!!
M har sparat fyra veckopengar (80 kr) för att ta hål i öronen som alla tjejer och även vissa killar har gjort i förskoleklassen (bådar inte gott för tonåren när det börjar redan nu....alla får eller har, puuuh) så idag åkte vi ner på stan för att göra det. Hon hade ingen aning om detta så hon blev glatt överraskad, var ett smart drag av oss annars skulle hon ha funderat på detta och blivit jättenervös innan det blev dags. Hon valde små röda pärlor (exakt lika som jag valde när jag tog hål i öronen) och har även köpt rengöringssaker så att hon eller det blir väl jag kan göra rent det två gånger om dagen. Så just nu är det "Nu är det första gången jag ..........sedan jag fick örhängen". Hon tycker att hon är jättefin och är stolt över att hon fixade utan att det gjorde alltför ont. Hon behövde inte som hon själv uttrycker det "Hålla mamma i handen" och jag inser att tiden går för fort och att hon börjar bli stor och det är inte för inte som man känner lite sorg och ledsamhet. Är man inte alls behövd som mamma nu eller.....................

Annars så har hela familjen lördagsshoppat (eller barnbidragsshoppat) så nu kan vintern komma. Vinterjackor, byxor, halskragar, vantar, mössor och skor är inhandlade och står och väntar på att det ska bli kallare eller komma snö. Så välkommen vintern för hos oss är vi rustade till tänderna. Tror inte att vi varit så förberedda något år, så det blir väl en mild vinter med plusgrader och inget behov av varma kläder eller stövlar. Nu är det bara vi vuxna som behöver lite upprustning men det får bli lite senare.

Rökfria dag nr 12 och nu börjar det märkas att man inte röker. Tycker att det luktar illa om de som rökt eller om man går förbi någon som röker. Hoppas innerligt att man inte kommer att bli en rabiat f.d rökare som skriver arga insändare och hostar så fort någon röker. Ni som röker eller har rökt vet ju hur poppis en sån person är. Jag märker att jag inte blir lika andfådd och känner mig allmänt piggare. Känner fortfarande mig lite ledsen och sorgsen men hoppas att det ska ordna sig med tiden. Ungarna och sambon tycker iallafall att jag gör ett jättebra jobb. Verkar som att de är stolta över mig, jag vet att jag är det. Snart har det gått 2 veckor och jag kämpar på mot mitt rökfria liv.

Raggarbil????

I måndags när jag hämtade min lilla juvel på parkeringen i Sala för vidare transport till jobbet trodde jag att jag skulle dö. Bilen lät som en racer/raggarbil. Funderade först på om den var kränkt över att bli lämnad i Sala en hel helg och djävlades med mig men kunde snart konstatera att den lät så här numer. Hann reflektera över att det kommer nog att kosta det här, vad det nu var för fel.....förgasaren??avgassystemet?? katalysatorn?? (vad vet jag, är ju sjuksköterska) Lät iallafall som om det skulle kunna bli dyrt. När jag sedan skulle hem från jobbet var det lite pinsamt eftersom min bil lät som om den hade en V8-motor. Tänkte att detta måste stävjas med en gång så att inte Golfen får hybris och ringde sambon som lovade att han skulle kolla vad det var och fixa det. Så visade det sig att det bara var en packning/svetsning eller nåt som lossnat och att det kostade 150 kr att fixa och det kunde göras dagen efter, ibland har man ju lite tur. Hade ingen större lust att lägga ut massa pengar på bilen just nu.
Bilresan mellan Sala och Västerås i måndags var iallafall högljudd och jag och min kollega på tandvården skrattade gott. Var som att befinna sig i en resonanslåda med inbyggd vibrator. Vi kunde inte snacka med varann utan bara skratta, varje gång man gasade vibrerade hela bilen och lät som ett tröskverk. Skönt att den inte låter längre (men lite kvarstående vibrationer hade ju inte varit helt fel) och tack sambon för att du fixade den framförallt så snabbt. Är ju helt nollställd när det kommer till bilar. Detta är ju inte min starka sida och jag har definitivt andra kvaliteér (äta, sova, lata mig, se snygg ut m.m).

Annars så är det rökfri dag 10..............känns inte så farligt faktiskt. Humöret är ganska jämnt än så länge men märker att tålamodet är lite kortare än vanligt. Speciellt ungarna och sambon får ta smällarna. Har haft utbrott över vantar som bara "försvinner" (samma fenomen som strumpor som försvinner, nån måste ha massor med udda strumpor och vantar. Lämna tillbaka, tack.) och att jag bara hittade en gummistövel i söndags och eftersom sambon hade städat sist var det hans fel att den inte fanns. Logiskt, eller hur =). Märker att man är lite mer splittrad dock som att jag lämnat ut tider till läkare som ska vara i oktober men skrivit november, inte så populärt kanske. Vet inte om förvirringen också kanske kommer sig av att det börjar bli en hel del på jobbet och man måste prioritera hela tiden så en del blir liggande och man har massor i huvudet som man borde göra.


Odensvi, nostalgi, rekreation och rökfrihet

Var i söndags ut med ungarna i skogen, som vanligt åker vi då till mammas och pappas stuga i Odensvi. Dels för att kolla om det fanns någon svamp men också för att skingra tankarna och vandra omkring i skogen utan att behöva GPS (som en del vet så är ju inte mitt lokalsinne så himla bra så jag beger mig inte så gärna ut i okänt territorium speciellt inte efter lördagen i Södertälje). Men iallafall så är det något speciellt att knata omkring i skogen och veta att man inte behöver mer än att svara på frågor från ungarna och spana in en och annan kotte eller sten. Alltså sånt man kan göra utan att använda insidan av huvudet, det gäller bara att svara rätt så att ungarna tror att man är med. Sen är det också en närhet till familjen eftersom det är min morfars barndomstrakter och vi har alltid varit där när vi var små. Man kan minnas sina barndomssomrar med massor av smultron och vildhallon, midsommarfester med hela tjocka släkten och helgrillat lamm,dansbanor och onyktra föräldrar hahaha. Tänker även och minns de som inte finns mer men som man har minnen av från stugan. Känner ju att man vill att ungarna ska ha levande minnen av de som de förlorat och även av de som de inte träffat.

Hur som helst var det en underbar söndag förmiddag med mamma och pappa, fika och skog.

Dag 8.................känns underbart-  eller inte alltid så underbart om man ska va riktigt ärlig. Är ju inte röksugen (tack till pfizer) men man känner en saknad i de situationer då man rökt tidigare och jag känner fortfarande förlust. Visst känner man sig piggare eller inte eftersom jag sover ca 10 timmar/dygn numera, man luktar inte lika illa och det är ett plus, vet inte om flåset blivit bättre men jag inbillar mig det och jag tror att jag har tappat aptiten (ja, jag vet att det sitter i mitt huvudet men låt mig få njuta lite va). Så om det fortsätter så här så blir jag smal och snygg till sommaren eftersom man enbart är snygg i nuläget men man måste ju ha lite att jobba på....=)


Sex dagar och party, party

Jaha, nu har man varit rökfri i sex dagar......känns skönt men även tufft och otroligt sorgligt. Det har ju iallafall varit en stor del av ens liv och har även funnits under lång tid. Men numera så är jag en icke-rökare!!!! Tror själv att man måste ha rätt inställning: Jag försöker inte sluta. Jag har slutat röka. Tror faktiskt att det kommer att gå bra, än så länge.
Igår var det eldprovet, jobbfest och alkohol som flödade........men jag klarade det och jag känner mig stolt över mig själv. Rökte ingenting trots att jag hade chansen och det gjorde mig faktiskt inte så speciellt mycket. Visst hade det varit gott men jag fixade det utan att röka så nu vet jag att jag kan.
Jobbfesten var trevlig men inte mer än så. Karaoke var väl ingen höjdare, dålig musik för övrigt och inte så mycket folk men vi hade kul och det var trevligt på förfesten iallafall.
I onsdags var vi på Karlsson på taket och åt tre-rätters middag med kollegorna i regionen. God mat men efter huvudrätten gick hälften ut och rökte och det var jobbigare än igår. Då var jag riktigt sugen men det gick.

Nu har man väl utsatt sig för de flesta farorna för återfall så kan det vara så att det finns en ljusning i tunneln??



Lagen om alltings djävlighet

När man var ordentligt laddad, redo och definitivt i stort behov av sluta rökakursen var karl´n sjuk. Skit också. Idag hade jag verkligen behövt lite peppning och användbara saker som man kan ta med sig.
Funkar ju bra på jobbet att inte röka, då jag senaste halvåret enbart rökt en cigg på jobbet. Det stora problemet är ju när jag är hemma.
Hur ska man komma ifrån vanan:
- telefon/röka,
- tidning/röka,
- eftermaten/röka,
- kaffe/röka,
- fest/röka.
Allt i mitt liv är ju förknippat med att röka.......känns ganska deprimerande faktiskt. Är ju en slav under dessa giftpinnar och hela tiden denna jakt på var man kan röka, hur snabbt kan jag röka, när kan jag röka nästa gång.......m.m.
Känns som att denna blogg blir en deprimerande läsning idag men jag är ju faktiskt i sorg =).........håller på att ta farväl av en lång och trogen vän och jag känner redan saknad. Jag har insett att jag aldrig kommer kunna feströka eller röka då och då, för då är det kört och jag trillar dit igen. Buhuhuhuhu.
Ska rycka upp mig snart men en liten stund till ska jag rulla runt i min miserabla misär just nu.

Så där..........nu ska det väl vara klart för denna gång och livet rullar ju på . Det gäller ju bara att ta det minut för minut och så småningom blir det timmar som bli dagar som bli veckor, månader och år.... Jaja jag vet att jag ska ta det lungt och inte stressa på så att det skiter sig men jag tror att mentalt så är jag iallafall på väg mot att bli rökfri. Jag vet ju att alla som jag känner kommer att peppa mig men även att det kan bli för mycket av den goda välviljan så peppa gärna men i lagoma doser och prata inte om det hela tiden för jag kan garantera dig att jag lever med detta 24 timmar om dygnet just nu.


Ny vecka, nytt liv????

Jaha ännu en måndag. Fattar inte att helgerna går så otroligt fort. Tror att timmarna går dubbelt så fort mot på vardagarna. Denna helg bara swischade förbi och sedan var den försvunnen för alltid. Kom tillbaka, snälla. Är inte riktigt redo för denna vecka ännu. Jag vill definitivt ha fler dagar som tillhör helgen, vill vara ledig mer.

Igår fyllde jag iallafall 32 år.........GRATTIS och ja må jag leva. Har lite problem fortfarande med att jag är så pass till åren, känner mig i sinnet som en 16-åring (oftast) och ibland ännu yngre (beror på humöret). Har egentligen inga problem med att bli äldre, nackdelen med detta är bara att alla andra blir yngre.....eller hur var det nu, kommer inte riktigt ihåg, är ju iallafall över trettio. Närminnet är ju inte alltid som det ska vara.......hahaha.
På det stora hela var det en bra dag,hade sovmorgon, inga ungar hemma eftersom vi var på trettioårsfest dagen innan, fick fina och användbara presenter och slapp laga mat. Tackar så mycket alla som kom ihåg att fira lilla mig.

Annars så rullar mitt liv på.

Imorgon är det ny sluta röka-kurs. Ska bli spännande att se vad vi lär oss då.
Onsdag och torsdag är det konferens för alla systerkollegor i vår region, så det ska bli spännande.
Ska på personalfest på fredag, ska bli kul/trevligt beroende på var man sätter ribban (om det blir som sist sitter den väldigt högt). Sist så utmärkte våran avdelning sig ganska rejält men vi hade kul och lärde känna massor med folk. Ett och annat glas vin slank också ner men vi skyller allt på att våra "handväskor" (bag-in-box) behövde drickas ur för att de var så tunga i början av kvällen men ju mer kvällen led ju lättare blev de......Himla konstigt.
På lördag ska jag tillsammans med gospelgruppen Jasper åka till Södertälje och sjunga. Det ska bli kul och har jag lite vett innanför pannbenet (ja skratta inte nu, jag tänker efter ibland) så tar jag det lite lungt på fredag, men jag kan inte lämna några garantier.
På söndag ska jag bara ta det lungt. Det är min plan än så länge men det kan ändra sig.


Änglar........

tydligen så finns de, iallafall enligt en av patienterna som jag träffat idag. Enligt honom så är ordet sjuksköterska och ängel detsamma på hans hemspråk så numera är jag just detta. En ängel........visst låter det coolt (struntar i om det är sant tycker det låter bra helt enkelt). Livet känns så mycket lättare när man blir kallad något sånt och de är dessa guldkorn man får lov att ta tag i speciellt där jag jobbar. Undrar om man ska löpa linan ut och införskaffa en namnskylt där det står..... Lisa sjuksköterska/ängel (fast det kanske är att överdriva hahahahaha). Så jag får väl helt enkelt stoppa in detta guldkorn bland de andra som man har ifrån sitt yrkesliv och plocka fram det då livet känns skit. Man har ju ett lager av dessa inte speciellt stort men tillräckligt för att kunna plocka fram och gotta sig i ibland. 



Annars så närmar sig slutarökadagen med stormsteg, önskar just nu att jag kunde trycka på paus och röka som bara den men tyvärr eller tur så kan jag inte stoppa tiden. Har funderat på detta fram och tillbaka och jag vill ju sluta men ändå så sitter en liten djävul bakom örat och frågar "eller vill du det?" Inser väl att den här chansen är för god för att missa så det är bara att ge sig attan på att det ska. Har fortfarande inte berättat det exakta datumet för min familj. Undrar om det beror på att man är skraj.
Idag på slutaröka-kursen pratade vi om strategier, vad gör man när rök-suget kommer och han rekommenderade promenader och äpplen. Äpplen funkar ju men det blir ett problem med promenaderna eftersom man har 2 knoddar som behöver följa med och innan vi har klätt på oss allihop så har väl röksuget gått över. Det kan bli ett fasligt rännande in och ut. Fördelen med dessa promenader är ju att de främjar mitt nya liv som stjärt-stand in för Jennifer Lopez (har tänkt på att det skulle passa mig perfekt) för det är väl så man kommer att se ut efter alla promenader och allt rännande på jobbet. Hyser också stor tilltro till att jag kommer att drabbas av biverkningen aptitlöshet av medicinen som ska hjälpa mig att bli rökfri. Ingen mat och massvis med motion= Buns of steal och massiv viktnedgång så jag håller tummarna att jag drabbas av detta........men med min otur så får man väl viktökning som också var en biverkan. Men snälla, snälla, snälla om jag måste drabbas av biverkningar så kan jag väl få aptitlöshet. Håller tummarna så hårt det bara går

PS. Blev inget mamma-barn match idag då någon (inte jag, undrar om han läser mina tankar, spoooky) hade glömt att packa fotbollskläder.......Synd och vi hade inte tid att åka hem och byta om och sen tillbaka då hade vi missat hela matchen. Dottern blev inte så besviken iallafall (kommer väl få gå i terapi sen som jag får bekosta).

RSS 2.0