Opererad och klar.....
....och som vanligt så går det ju inte som planerat men vad hade jag förväntat mig.
Blev inlagd på avd. 70F Transplantationskirurgi, på Akademiska sjukhuset i Uppsala den 23 maj för att opereras den 24 maj. Allt var frid och fröjd.......
Planerad operation med titthålskirurgi för att ta bort min lilla kortisolproducerande vän på cirka 2 timmar under fm. Åkte ner vid 07.30 med lite lugnande i kroppen och laddad som bara den.
Vaknade till vid 16.30 med obeskrivlig smärta på höger sida och ett vag minnesbild av att någon informerade att det inte riktigt gått som planerat. Inser snart att jag har syrgas på mask, uppkopplad till diverse apparatur som mäter min saturation och har ett Bülow-drän. Blir informerad om att man under operationen som skulle göras liggande på mage råkat rispa lungsäcken och orsakat en pneumo-thorax, därav dränet och förklarade även varför det var svårt att andas. Får även information om att detta resulterat i att man var tvungen att öppna mig på ryggen och ta bort binjuren vilket förklarar smärtan i ryggen. Den lilla opertionen på 2 timmar tog slutligen cirka 6 timmar.
Tack gode gud för Ketoganinjektioner som underlättade mitt tillstånd.
Dagen efter operationen och under natten börjar det så smått gå upp för mig vad som hänt.
Ont som bara den, kan inte ligga på rygg, inte på sidan, svårt att veta var man ska ta vägen. Får hjälp att sitta på sängkanten undr natten och hänga över ett gåbord vilket underlättar lite men svårt att fixa själv då man har slangar både här och där som ska med överallt. Liten Lisa som måste be om hjälp med allt. Ringde till sambon som kom och gjorde mig sällskap då jag inte ville vara ensam i Uppsala (otroligt tacksam).
Fick efter ett dygn en morfinpump så jag kunde styra mitt smärttillstånd då lokalbedövningen i operationssåret och extra påfyllningen intravenöst inte räckte. Det är kvalité att kunna smärtlindra sig själv då det behövs utan att vara utlämnad till personalen.
Onsdagen och torsdagen är ett töcken av smärta och att inte veta var man skulle ta vägen. Mycket information om vad som hänt samt rehabilitering så att jag kan komma tillbaka. Ett snabbt besök av sjukgymnast för att få tips på hur jag ska ta mig upp ur sängen (vilket jag inte klarade utan hjälp).
Maten som serverades luktade inte godis och smakade urkasst och jag mådde illa bara de lyfte på locket. En oaptitlig röra med en bit stenhård kyckling och potatis i massor. Puhhhh.....svårt att få i sig nå´t när det bara växer i munnen. Tur att det finns yoghurt iallafall vilket blev min räddning de närmaste dagarna efter operationen.
På fredagen kom sambon med barnen vilket var helt fantastiskt. Som jag hade längtat efter dem allihop (visste inte att längtan kan göra så ont) och jag hade ju hoppats på att jag skulle få åka hem men tji fick jag. Eftersom jag fortfarande hade så ont och var uppkopplad till massa slangar så skulle jag få vara kvar över helgen iallafall. Mina mål för helgen var iallafall kristallklara. Bort med morfinpump, klara mig på tabletter och bita ihop så man får åka hem. Träna, träna och träna. Se till att äta och vara uppe så mycket som jag orkade.
Det tråkiga var att M hade simtävling hela helgen, finalsímning som hon längtat efter. Både jag och sambon var bortbjudna på diverse fester som det inte gick att gå på och tyvärr fick ungarna ytterligare vara hos anhöriga (vilket jag är underbart glada över att vi har) som ställer upp och hjälper till. Till råga på allt hade jag lovat syrran att vi skulle ta hand om hunden när de åkte till Egypten. Så har man inte jobb så skaffar man sig det....åt andra.
På lördagen kom mamma och E och var hos mig på dagen. Fick då hjälp att duscha och visst är det konstigt att något så litet kan vara så fantastiskt. Fick till och med massage i hårbotten och det är man ju inte bortskämd med. Kämpade på trots smärtor och satt till och med ute i blåsten bara för att njuta lite av vädret. Tur att man har en gullig som som hjälper en att trycka på knappen då det behövs smärtlindring.
Målet för söndagen var att gå över till tabletter så att jag kunde gå hem på måndagen vilket jag fixade....Wohoooo....bra morot med hemgång. Tyckte att en vecka får räcka. Bort med pumpen och mer tabletteroch kämpa på.....Gick bra att fixa detta själv då ingen kunde vara hos mig och ibland är det kanske bättre att göra sånt som är jobbigt utan en massa som frågar hur det går och hur man mår.
Blev iallafall utskriven efter en vecka med en extra veckas sjukskrivning och en massa tabletter, tradolan, hydrokortison och alvedon i massor. Ringde direkt sambon som kom och hämtade mig och när bilen rullade ut från Akademiska och på väg mot Västerås var det dags att fälla en liten tår för att lýckan var så total över att få åka hem.....Äntligen....
Så nu har man 39 agraffer på ryggen, 3 suturer där dränet suttit, ett revben mindre på höger sida och otroligt ont men det kan ju inte bli värre eller?????
Tack alla förresten för glada tillrop på facebook, via sms och telefon. Det har betytt otroligt mycket för mig. Stort att veta att det är så många som tänker på en och oroar sig för hur man mår.......
Min fina blomma från mina kollegor
Blev inlagd på avd. 70F Transplantationskirurgi, på Akademiska sjukhuset i Uppsala den 23 maj för att opereras den 24 maj. Allt var frid och fröjd.......
Planerad operation med titthålskirurgi för att ta bort min lilla kortisolproducerande vän på cirka 2 timmar under fm. Åkte ner vid 07.30 med lite lugnande i kroppen och laddad som bara den.
Vaknade till vid 16.30 med obeskrivlig smärta på höger sida och ett vag minnesbild av att någon informerade att det inte riktigt gått som planerat. Inser snart att jag har syrgas på mask, uppkopplad till diverse apparatur som mäter min saturation och har ett Bülow-drän. Blir informerad om att man under operationen som skulle göras liggande på mage råkat rispa lungsäcken och orsakat en pneumo-thorax, därav dränet och förklarade även varför det var svårt att andas. Får även information om att detta resulterat i att man var tvungen att öppna mig på ryggen och ta bort binjuren vilket förklarar smärtan i ryggen. Den lilla opertionen på 2 timmar tog slutligen cirka 6 timmar.
Tack gode gud för Ketoganinjektioner som underlättade mitt tillstånd.
Dagen efter operationen och under natten börjar det så smått gå upp för mig vad som hänt.
Ont som bara den, kan inte ligga på rygg, inte på sidan, svårt att veta var man ska ta vägen. Får hjälp att sitta på sängkanten undr natten och hänga över ett gåbord vilket underlättar lite men svårt att fixa själv då man har slangar både här och där som ska med överallt. Liten Lisa som måste be om hjälp med allt. Ringde till sambon som kom och gjorde mig sällskap då jag inte ville vara ensam i Uppsala (otroligt tacksam).
Fick efter ett dygn en morfinpump så jag kunde styra mitt smärttillstånd då lokalbedövningen i operationssåret och extra påfyllningen intravenöst inte räckte. Det är kvalité att kunna smärtlindra sig själv då det behövs utan att vara utlämnad till personalen.
Onsdagen och torsdagen är ett töcken av smärta och att inte veta var man skulle ta vägen. Mycket information om vad som hänt samt rehabilitering så att jag kan komma tillbaka. Ett snabbt besök av sjukgymnast för att få tips på hur jag ska ta mig upp ur sängen (vilket jag inte klarade utan hjälp).
Maten som serverades luktade inte godis och smakade urkasst och jag mådde illa bara de lyfte på locket. En oaptitlig röra med en bit stenhård kyckling och potatis i massor. Puhhhh.....svårt att få i sig nå´t när det bara växer i munnen. Tur att det finns yoghurt iallafall vilket blev min räddning de närmaste dagarna efter operationen.
På fredagen kom sambon med barnen vilket var helt fantastiskt. Som jag hade längtat efter dem allihop (visste inte att längtan kan göra så ont) och jag hade ju hoppats på att jag skulle få åka hem men tji fick jag. Eftersom jag fortfarande hade så ont och var uppkopplad till massa slangar så skulle jag få vara kvar över helgen iallafall. Mina mål för helgen var iallafall kristallklara. Bort med morfinpump, klara mig på tabletter och bita ihop så man får åka hem. Träna, träna och träna. Se till att äta och vara uppe så mycket som jag orkade.
Det tråkiga var att M hade simtävling hela helgen, finalsímning som hon längtat efter. Både jag och sambon var bortbjudna på diverse fester som det inte gick att gå på och tyvärr fick ungarna ytterligare vara hos anhöriga (vilket jag är underbart glada över att vi har) som ställer upp och hjälper till. Till råga på allt hade jag lovat syrran att vi skulle ta hand om hunden när de åkte till Egypten. Så har man inte jobb så skaffar man sig det....åt andra.
På lördagen kom mamma och E och var hos mig på dagen. Fick då hjälp att duscha och visst är det konstigt att något så litet kan vara så fantastiskt. Fick till och med massage i hårbotten och det är man ju inte bortskämd med. Kämpade på trots smärtor och satt till och med ute i blåsten bara för att njuta lite av vädret. Tur att man har en gullig som som hjälper en att trycka på knappen då det behövs smärtlindring.
Målet för söndagen var att gå över till tabletter så att jag kunde gå hem på måndagen vilket jag fixade....Wohoooo....bra morot med hemgång. Tyckte att en vecka får räcka. Bort med pumpen och mer tabletteroch kämpa på.....Gick bra att fixa detta själv då ingen kunde vara hos mig och ibland är det kanske bättre att göra sånt som är jobbigt utan en massa som frågar hur det går och hur man mår.
Blev iallafall utskriven efter en vecka med en extra veckas sjukskrivning och en massa tabletter, tradolan, hydrokortison och alvedon i massor. Ringde direkt sambon som kom och hämtade mig och när bilen rullade ut från Akademiska och på väg mot Västerås var det dags att fälla en liten tår för att lýckan var så total över att få åka hem.....Äntligen....
Så nu har man 39 agraffer på ryggen, 3 suturer där dränet suttit, ett revben mindre på höger sida och otroligt ont men det kan ju inte bli värre eller?????
Tack alla förresten för glada tillrop på facebook, via sms och telefon. Det har betytt otroligt mycket för mig. Stort att veta att det är så många som tänker på en och oroar sig för hur man mår.......
Min fina blomma från mina kollegor
Kommentarer
Trackback
