Data-junta
Ja alla som har en lanande eller klanande sambo/partner kan ju känna igen sig hur det är. Om det går åt skogen så hörs det och man är tacksam att barnen sover trots dessa osande svordomar och höga tillrop då och då (egentligen ganska ofta faktiskt)
Annars så är det fredag idag och det har varit en bra vecka utan smärre incidenter.
Jag och barnen har lyckats komma i tid till dagis, förskola och jobb utan allför mycket protester hela veckan. Vi har lyckats storhandla utan alltför mycket tjat och gnäll. Aktiviter har löpt på utan större ansträngningar och huliganen (3 år) har faktist varit mysig, gosig och inte alltför gnällig denna vecka och lärt sig att göra kullerbyttor i våran säng. Den äldre har tappat en tand, tränat på att hjula och gå upp i brygga och nu börjar det att ta sig.
Sambon hade dock en lite sämre vecka då han kört vilse i Stockholm en dag när han skulle hämta sin nya dator och missade att hämta ungarna på dagis och förskolan och förutom detta har ett kort till den nya datorn pajat så han kan inte använda den innan han fått ett nytt. Lagen om alltings djävlighet eller hur.
Så nu är det bara att njuta av 2 dagars ledighet (hoppas man får någon sovmorgon, snälla), fixa present till kalas på lördag och simskola på söndag så denna helg är ganska lugn. Man kanske till och med hinner att va lite för sig själv och läsa något.
Jobb, jobb,jobb och sluta röka
Idag har jag ont i mina fötter. Har sprungit som en gasell (en klumpig en) i kulverten på jobbet (800 m runt om), upp och ner för trappor (3 trappor i varje hus), träffat en massa patienter och försökt att styra upp så att det inte blir så mycket till läkarmottagningen i nästa vecka (har ju fått lite kritik att vi sätter upp patienter lite för lätt).
Fortsätter det så här så kommer det att bli BUNS OF STEAL..........hahahahahahaha. Det positiva med att flänga omkring så här är att flåset börjar bli hyggligt bra (ljuger lite bara), nu är jag bara 2 minuter efter min kollega.
Det positiva idag är att man inte har blivit utskälld en enda gång utan att de flesta har köpt de förslag som man kommit med trots att de kanske inte är helt nöjda med dessa. Alltid en fördel att slippa en massa tjafs också.
Börjar få lite panik nu när dagen för rökstopp närmar sig. Har ju anmält mig till slutaröka-kurs på jobbet, fixat läkemedel så att det ska gå lättare men så var det det där med att hitta den rätta motivationen. För hur det än är så:
Vet jag att man inte ska röka
Vet jag att man dör i förtid och riskerar en massa följdsjukdomar (finns ju en del ärflighet)
Vet jag att man stinker och att tänderna blir ruttna
och massor med fler nackdelar.
Ändå står man där och inhalerar dessa giftpinnar som man vet kommer att ta dö på en i förtid. En fullfjädrad missbrukare ut i fingertopparna. Nu är man i det läget att man börjar dra en dåres försvartal till sig själv, man ifrågasätter om man verkligen vill det här och tycker jag verkligen att datum passar så bra i mitt liv just nu???? Har ju konstaterat vid flera tillfällen att det aldrig kommer att bli rätt läge i livet att sluta och ändå för jag detta resonemang med mig själv. Har ju bestämt mig att det är dags nu och att jag vill leva och orka ta hand om knoddarna och orka finnas där och göra roliga saker utan att det låter som att man håller på att avlida. Än så länge så har jag inte berättat det exakta datumet för mina närmaste, orkar inte med tjatet och snacket om detta. Kommer att bli jobbigt nog ändå.
Nä har lovat mig själv och dottern att jag ska ge detta en chans nu och försöker slå bort de negativa tankarna men det är inte så lätt. Förhoppningsvis lär jag mig något av detta som jag kan använda mig av i mitt arbete.
Tjolahopp vad negativt det blev idag men hav förtröstan för efter regn kommer solsken (även om det dröjer).
Fotbollsträning
Har aldrig spelat själv och har svårt att se tjusningen i att jaga efter en boll i ur och skur, men dottern tycker det är kul så vi går dit vecka efter vecka. Jag fryser dock och lillebrorsan längtar hem.
Idag kom dråpslaget..........................
Vi ska ha mamma-match = tjejerna utmanar sina mammor i en fotbollsmatch. Hmmm.... kondisen är inte vad den borde vara och är inte speciellt sugen på att visa upp mina (o)kunskaper inom fotbollsområdet men som vanligt råder mamman i mig och om två veckor kommer jag säkert att springa på plan, få en hjärtinfarkt eller sträcka mig och bli sjukskriven (kanske inte så tokigt). Allt bara för att man vet att det betyder så mycket att man gör detta.
Hur kan det komma sig att man helt enkelt blir panikslagen bara av tanken på detta????? Jag får väl ha egenterapi under två veckor nu så att jag glider in på plan som den morsa man vill vara men inte alltid är (nån som vet hur man kan gå ner 30-40 kg på två veckor samtidigt som man lär sig spela fotboll, tips mottages tacksamt).
Annars så har jag haft en soft dag på jobbet. Fick tag på en Dymo (ni vet som man märker saker med) och med en sån i handen blir man nästan manisk. Har märkt allt och lite till så att vi vet vad vi har i skåpen och på de olika hyllorna och på........ja i princip allt.
Hej hallå igen
Puuuuh!!!!!!!!!
Skönta att det är måndag imorgon. Är nästan så att helgerna är så inbokade så man inte hinner att njuta av dem.
I nästa vecka är det bara utflykt på dagis måndag och tisdag ( två ungar ), fotbollsträning på tisdag ( en unge ), åka till Örebro på onsdag ( jobb ), gymnastik i förskoleklassen på torsdag och eget rep med kören på kvällen ( hmmm måste fixa barnvakt ), konsert på lördag ( "kulturnatta" ), sova hos syrran så man har barnvakt och sambon jobbar kväll hela veckan och är borta hela helgen. Utöver detta ska man jobba heltid, vara glad och positiv och ha ungarna hela och rena samt ha städat hemma. Inte konstigt att folk har prestationsångest och mår dåligt. Men man ställer ju kraven på sig själv eller????
Måtte det iallafal vara fint väder nästa vecka...............håller tummarna.
Ny-bloggad, nybloggare eller vad säger man????
Ytterligare en tråkig skildring om ytterligare en trött tvåbarnsmammas vardag.........
Hmmm..........................vet inte om jag skulle läsa min egen blogg efter detta intro.
Annars så har jag ett rätt så normalt liv med sambo, ungar, hus och dyligt men drömmer ibland om annat i livet.
Var det så här man föreställde sig att livet skulle se ut när man pratade i tjejgänget på högstadiet. Då tyckte man att 30+ var otroligt långt borta. Man var i princip redo för pension och var säkerligen gift med alla tillbehör villa, volvo, hund och ungar......och här sitter man nu 30+. Himla tur att man är pälsdjursallergiker och sambo så man inte uppfyller alla kriterier, hahahaha.
Idag går min tjänstledighet ut så nu är man helt fri från landstinget och är helt i statens händer. Har ju haft en livlina under 6 månader utifall mitt nya jobb inte skulle falla mig i smaken men nu är den borta. Känner lite förlust eftersom det varit en stor del av ens liv de senaste 9 1/2 året. Saknar en del jobbarkompisar medans andra saknar man inte alls, men det är väl så det är.
Ja vi får väl se hur denna blogg artar sig...................
Njut av hösten, det gör jag och så skriver jag nå´t snart igen.
